Jag spenderade helgen på norra Öland. Kurade i en stuga med god mat, yoga, massage och mys med familjen. Detta råkade(förstås) även sammanfalla med ett par dagar med fin dyning som träffade ön från norr.

Efter att ha inspekterat diverse trollskogar och uddar hittade jag fina vågor på ett grunt rev med offshorevind. Lägg till att det var 5 grader i luften och spöregn. Den svenska versionen av "island style" helt enkelt.

Det har funnits lite små vågor i krokarna kring Varberg den senaste veckan. Igår tändes mitt hopp för att nordvinden skulle väcka gamla goda spotet "The Hole" till liv framåt kvällen. Självklart blev det inte så. Borde veta bättre. Spotet funkar väl i snitt 1-2 ggr per år på grund av de precisa vindförhållandena som krävs. Men hoppet för fler små tuber på hemmaplan hålls levande förstås. Kanske nästa gång...

Ett säkert kort på söndagsmorgonen var i alla fall hederliga Läjet. Med min nyligen införskaffade longboard "In The Pink" under sulorna blev det en rolig timma i höfthöga vågor. Helt OK form och längd för tid fram på nosen. Som den vise Jakob A brukar säga: "Läjet på väst 10 m/s är underskattat".

Det blev en slags vårpremiär för surf här hemma under veckan. Två dagar med små vågor och sol i både den stora och lilla viken. Skönt att stretcha ut vinterdräkten som hängt alltför mycket i garderoben de senaste månaderna.

Måndag 1 mars: Nordvästvind 12 m/s, - 0,5 grader i luften och snöfall. Så ser förutsättningarna ut för första surfet i mars månad 2010 i Varberg. Eddie would go, eller kanske inte...

Sandbankarna i Kåsa visade hur de kan forma vågor av klass med hjälp av lite issörja och sydvästvindar.

Surfare i Kalifornien och Sydafrika får hjälp av kelpen. Vi i Sverige har blivit svikna av tången gång på gång, men nu får vi oväntad hjälp av isen. Eller?